Det finns inget annat jag hellre önskar för egen del, än att gå ner i vikt. Varför har jag då så svårt att behålla motivationen? När det gäller allt annat i livet är jag oerhört noggrann, envis och uthållig. Varför inte när det gäller att äta bra?
Jag vet faktiskt inte. Det kändes så bra när jag startade upp den här bloggen. Nu, äntligen, skulle jag hålla i de goda ambitionerna...men sen kommer verkligheten. Fullt upp i vardagen som gör att jag slarvar med maten. En förkylning och jag tycker att jag kan unna mig att tröstäta. Stress på jobbet, som gör att jag slarvar med middags-planeringen. Och så vidare...
Men vet ni vad, jag vägrar att ge upp. P. och jag pratade om att börja träna i typ ett år, innan vi verkligen kom igång. Nästan ett helt år av ursäkter och bortförklaringar två gånger i veckan, varför det inte passade just den dagen. Men nu sitter det som en självklarhet i vardagen.
Samma sak egentligen med mina frukostvanor. Om jag tänker tillbaka 10 år så var de katastrof. För 5 år sen var de lite halvdåliga. Idag sitter de som en smäck, inget kan rubba mina toppen-frukostar. Och jag ska komma dit med resten av matvanorna också!
Hur gör du för att behålla motivationen?
2 kommentarer:
Hm... knepigt det där! Jag åker upp och ner som en berg och dalbana vad gäller motivation. Det är så himla enkelt att slarva medan det är ibland så jobbigt att göra rätt...
Bondjäntan - ja, visst är det så!
Skicka en kommentar